Saknar smörpassningarna

”Hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå”… idag spelade Sverige premiärmatch i VM, det var tomt utan dig Gunnel. Bland det sista du sa var ”det blir väl fotboll”, det var någon som frågade vad vi skulle göra en kväll förra sommaren. Du spelade själv fotboll i många år. Inte alla fotbollsnördar förunnat att vara tillsammans med en annan fotbollsnörd, du var som en boll i krysset även där. Du var lite som Andrea Pirlo för att fortsätta med fotbollsmetaforerna, du gillade Pirlos 70-talsfrilla och precis som han serverade sina lagkamrater på planen serverade du dina nära och kära i livet. Det var svårt att misslyckas med dig på planen. Lika viktig som Pirlo var för Pogba i Juventus var du för mig i livet.

Läser förresten just nu Fredrik Backmans uppföljare till boken Björnstad (som du förstås tipsade om), började igår och det är den första bok jag öppnat på snart ett år… ögonen har inte varit riktigt tillgängliga. Den har börjat bra, jag kommer nog att få problem med ögonen igen för det handlar mycket om smärta, sorg och saknad. Du följde Backmans blogg innan han blev känd och skickade ofta länkar till mig, du var också väldigt angelägen om att andra skulle läsa Björnstad. Att Backman var en favorit kommer inte att minska tårflödet när jag läser.

Bland annat beskrivs i uppföljaren den fysiska närheten mellan två människor som levt tillsammans länge, de där småsakerna som man inte tänker på. En lätt smekning när man möts i något av hemmets alla hörn, små kollisioner där man kärleksfullt passar på att röra vid den andre, små saker som man knappt minns för de var ständigt närvarande och en del av ens hela väsen… små saker som vi var bra på och som jag saknar något alldeles enormt, små saker som skapat slukhål i mitt liv.

Apropå böcker och små saker som var ständigt närvarande måste jag avsluta med din underbara och skarpa humor, när jag för länge sedan berättade att jag gjort en tio i topp-lista på böcker var din blixtsnabba kommentar ”har du läst så många?”… synd att inte alla kommentarer är dokumenterade, det hade blivit en bok som definitivt hamnat på min topplista.

Annonser

Resan över sundet

På nationaldagen för ett år sedan satt vi på ett hotell i Helsingör och njöt och grät om vartannat, ömsom vin och ömsom vatten. Vi hade nyss fått chockbeskedet att det var kört, behandlingen hjälpte inte längre och det fanns inget mer att göra. Du ville resa bort, vi tog båten över sundet. Hur du överhuvudtaget orkade fortsätta kommer jag aldrig att förstå, du reste dig efter smäll på smäll och gick med huvudet så högt som bara du kunde. Mellan de svarta stunderna på hotellrummet åt vi och drack gott, vi lyckades hitta ögonblick av njutning och glädje i det eländiga mörkret. Hur det var möjligt kommer jag aldrig att förstå.

Det var en plågsam och hemsk tid, det var så hemskt att jag fortfarande inte förstått vad som hänt. Men till och med i de mest eländiga stunder lyckades du lysa upp mitt liv, ända fram till det jobbiga slutet spred du kärlek och glädje. Din makalösa förmåga att inte lägga börda på mig gjorde att jag kände din kärlek och omtanke lika starkt som någonsin, och din skönhet och humor övergav dig aldrig… finns verkligen inte ord för hur mycket jag beundrar dig, det är din förtjänst att jag orkade fortsätta då och det är tack vare dig och det du alltid varit som jag fortfarande står på benen nu.

Jag saknar dig ofantligt mycket, men jag kommer alltid att bära dig med mig. Bilderna och minnena från de 12 åren, 9 månaderna och 2 dagarna har satt spår och märken som aldrig kan försvinna.

Elitloppet- Alltid på mors dag

Elitloppet, på plats på Solvalla eller hemma i tv-soffan med reglad dörr, har varit mitt firande av mors dag de flesta år. Men det är slut med det nu, alla år jag tillbringat på mors dag med en annan underbar mamma är över… idag är jag hos min mamma, Elitloppet ser vi tillsammans på tv.

Nu ligger jag på övervåningen i pojkrummet och lyssnar på fågelkvitter, i väntan på kaffe tänker jag på resan jag gjort sedan jag lämnade pojkrummet för 33 år sedan… jag har haft ett bra liv, men de senaste dryga två åren har varit tuffa och tankarna går till den underbara trebarnsmamman som varit min stora kärlek och livskamrat sedan slutet av 2004.

Tack mamma Inger för att du gjorde mig till den jag är, och tack Gunnel för att du satte guldkant på mitt liv och fick 40-åriga Per att äntligen hitta hem igen…