Vi passerar alltid Kärrgruvan, ett litet samhälle utanför Norberg i Västmanland, på vägen till Dalarna. Varje gång pratar jag om att svänga in och titta till den gamla förfallna folkparken som var stekhet på 70- och 80-talet. Samma tid då jag själv var stekhet, kanske inte riktigt stekhet men småvarm i alla fall.
I Kärrgruvan har jag sett Magnus Uggla, Kim Larsen, Thomas Ledin och en massa andra av dåtidens storheter.
Entrén till den en gång i tiden så vackra parken. Sköna minnen sprider sig i kroppen när jag joggar in.
Precis när man passerat entrén sprudlade det av förväntningar.
Utgången ser ut att fungera fortfarande. Till vänster fanns ett skogsbryn där man brukade slå en drill… det hände nog att vi plankade in någon gång också.
Här var huvuddiskot, i mitten på 80-talet ramlade jag ned precis här och fick åka till Fagersta och sy.
Ser ni stenen jag landade på?
I bakrunden syns det andra diskot.
Här spelade storheterna, det var proppfullt i ladan när Uggla var här.
Det växer gräs i gruset. Parken verkar fortfarande vara i bruk, men storhetstiden är sen länge förbi. Folkparkerna har ersatts av gigantiska festivaler och youtube, ni får avgöra själva vad som var bäst.
Övergivna tågvagnar på vår väg från parken… de boende längs vägen är nog inte ledsna att storhetstiden är förbi, att ha pissande och skrikande ungdomar intill huset är säkert inget dom saknar. Själv fäller jag en liten nostalgisk tår när jag lämnar Kärrgruvan och fortsätter mot midsommaren 2012.
Fina minnen och bilder. Folkparkernas tid är nog förbi, men ungdomarna har nog lika roligt på något annat sätt även i framtiden.