Jo tack, själv då?

Jag får ofta frågan hur jag mår. Man får det när man förlorat det käraste man har, inget konstigt i det. Det svåra är att svara, normalt ljuger man för folk som inte står allra närmast och säger ”bra, själv då?”. Men jag klarar inte att ljuga, det är ingen fas jag går igenom eller lite halsont, det är en sorg som bor i mig för evigt och det kommer aldrig att bli bra. Vi är alla olika, för mig fungerar det bäst att omfamna sorgen och lära mig leva med den. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men det känns rätt.

Så vad ska jag svara på frågan? Kan ”jo tack, själv då?” vara ett bra svar, det är ett ickesvar och jag slipper ljuga… ska nog testa det ett tag.

80-årsfirande, trädgårdspyssel, växthusstädning, trädbeskärning (ja, kapning av grenar kanske är en bättre benämning) och idag fönstertvätt. Jag tog semester hela veckan, ibland tar man bra beslut. Fånga dagen är en av de mest slitna klyschor som finns och något de allra flesta är usla på, men när det självklara inte längre var självklart insåg jag vilken kraft det finns i att fånga dagen…

2 reaktioner på ”Jo tack, själv då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s