Resan över sundet

På nationaldagen för ett år sedan satt vi på ett hotell i Helsingör och njöt och grät om vartannat, ömsom vin och ömsom vatten. Vi hade nyss fått chockbeskedet att det var kört, behandlingen hjälpte inte längre och det fanns inget mer att göra. Du ville resa bort, vi tog båten över sundet. Hur du överhuvudtaget orkade fortsätta kommer jag aldrig att förstå, du reste dig efter smäll på smäll och gick med huvudet så högt som bara du kunde. Mellan de svarta stunderna på hotellrummet åt vi och drack gott, vi lyckades hitta ögonblick av njutning och glädje i det eländiga mörkret. Hur det var möjligt kommer jag aldrig att förstå.

Det var en plågsam och hemsk tid, det var så hemskt att jag fortfarande inte förstått vad som hänt. Men till och med i de mest eländiga stunder lyckades du lysa upp mitt liv, ända fram till det jobbiga slutet spred du kärlek och glädje. Din makalösa förmåga att inte lägga börda på mig gjorde att jag kände din kärlek och omtanke lika starkt som någonsin, och din skönhet och humor övergav dig aldrig… finns verkligen inte ord för hur mycket jag beundrar dig, det är din förtjänst att jag orkade fortsätta då och det är tack vare dig och det du alltid varit som jag fortfarande står på benen nu.

Jag saknar dig ofantligt mycket, men jag kommer alltid att bära dig med mig. Bilderna och minnena från de 12 åren, 9 månaderna och 2 dagarna har satt spår och märken som aldrig kan försvinna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s