Så mycket jag vill säga

Vi levde tätt tillsammans i så många år, kämpade på i ekorrhjulet med alla vardagliga bestyr och behovet att prata om oss själva var inte så stort, det räckte gott med din närhet. Du var ju inte heller den snacksaliga typen, du behövde inte säga så mycket, jag bara kände värmen du spred omkring dig. Men när du försvann, när du inte längre fanns i min närhet kom jag på en massa saker jag ville säga och fråga. Jag har pratat med andra om dig för att fylla i hålet, det är droppar i havet och resten får jag fylla i själv eller så får jag helt enkelt lära mig leva med hålet du lämnat efter dig.

Döden är som ett telefonsamtal, när man lagt på kommer man på vad man skulle ha sagt.

Din födelsedagsfest med släkten i lördags var väldigt trevlig, men nu har jag snart städat bort alla spår och tomheten kommer som ett brev på posten… saknaden efter dig är värst dagen efter, det var då jag brukade ha dig för mig själv och det uppvaknandet blir så brutalt nu. Det är därför ensamheten är skön, jag kan låtsas att tiden stannat och att allt är som vanligt… inget och ingen som väcker mig ur min dröm, att leva i det förflutna är som musik för mig.

Klockan är snart tolv men champagnen den dricker jag själv
När Stockholm räknar ner så ger jag mig själv en kram
Jag undrar var du är, jag undrar vad du gör ikväll?
Jag tar årets första cigg på balkongen, och snön faller över stan
Alla vännerna har gått hem, nu är det bara jag kvar
Tiden stannar upp men vår sång den går på repeat
Jag har textat dig tvåtusen gånger får inget tillbaks
Men på svararen hör jag din röst och den är som musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s