Så mycket bättre

wpid-20150812_192859.jpg

Sitter och gråter när jag tittar på repriser från ”Så mycket bättre”, gillar programmet trots att mitt rykte egentligen inte tillåter det. Tänk så länge jag var anti mot allt folkligt, ibland var det äkta men lika ofta påklistrat för att jag skämdes över vad jag tyckte. När man lever med barn får man släppa på prestigen, tror jag blev vuxen 2010 när hela familjen var i Sandviken på deltävling i Mello. Jag och Gunnel var skeptiska innan, men båda gillade det skarpt och efter det släppte jag lite på den löjliga snobbismen. I år har jag till och med börjat med korta strumpor, jag har släppt även på den barnsliga principen.

Men jag har min smak och kommer fortfarande att förfasa mig över det jag tycker är fånigt, men numer är förfasandet mer äkta… och gråtandet och hyllandet i ”Så mycket bättre” kommer jag fortsätta gilla, spelar ingen roll vad andra säger. Jag och Gunnel har haft många oförglömliga stunder framför programmet. Jag har tre favoriter: Miriam Bryant, Agnes och Miss Li… alla tjejer, dom är trots allt lite bättre tjejerna.

Att ”Ett sista glas” med Miriam Bryant spelades på Gunnels begravning var logiskt på många sätt. Vi gillade båda Miriam och just den låten var Gunnels favorit i programmet hösten 2015. Sommaren 2015 firade Örebro 750 år och vi såg henne live i parken vid slottet, eller Bryant Park som Linnea fyndigt döpte den till. För er som inte vet är Bryant Park en park intill stadsbiblioteket i New York, en park där vi hängde flera gånger under våra två besök i det New York som Gunnel blev så förtjust i.

Det har hänt mycket i mig sedan jag träffade Gunnel vintern 2004, hon gjorde mig så mycket bättre och hon var värd så mycket mer.

Annonser

Finbilen

20180721_095053_HDR.jpgSkitbilen och finbilen, Volvon har funnits i familjen sedan 2004, jag brukar säga att jag har den att tacka för att Gunnel fick upp ögonen för mig. Kian jag köpte för några år sedan är inte samma klass, skitbil sa Gunnel. Den då lite lyxiga volvon köpte jag i oktober 2004, i december samma år satt Gunnel där för första gången. Men nu strejkar S80:n, vänster bak(hjul) har låst sig och bilen vägrar lämna vår uppfart. Kom precis på varför, det är första året utan Gunnel… och nu blir det riktigt spooky, Linnea parkerade bilen där på Gunnels födelsedag och sen dess har den vägrat flytta sig. Vissa bilar har mer känslor än vissa människor.

Så mycket jag vill säga

Vi levde tätt tillsammans i så många år, kämpade på i ekorrhjulet med alla vardagliga bestyr och behovet att prata om oss själva var inte så stort, det räckte gott med din närhet. Du var ju inte heller den snacksaliga typen, du behövde inte säga så mycket, jag bara kände värmen du spred omkring dig. Men när du försvann, när du inte längre fanns i min närhet kom jag på en massa saker jag ville säga och fråga. Jag har pratat med andra om dig för att fylla i hålet, det är droppar i havet och resten får jag fylla i själv eller så får jag helt enkelt lära mig leva med hålet du lämnat efter dig.

Döden är som ett telefonsamtal, när man lagt på kommer man på vad man skulle ha sagt.

Din födelsedagsfest med släkten i lördags var väldigt trevlig, men nu har jag snart städat bort alla spår och tomheten kommer som ett brev på posten… saknaden efter dig är värst dagen efter, det var då jag brukade ha dig för mig själv och det uppvaknandet blir så brutalt nu. Det är därför ensamheten är skön, jag kan låtsas att tiden stannat och att allt är som vanligt… inget och ingen som väcker mig ur min dröm, att leva i det förflutna är som musik för mig.

Klockan är snart tolv men champagnen den dricker jag själv
När Stockholm räknar ner så ger jag mig själv en kram
Jag undrar var du är, jag undrar vad du gör ikväll?
Jag tar årets första cigg på balkongen, och snön faller över stan
Alla vännerna har gått hem, nu är det bara jag kvar
Tiden stannar upp men vår sång den går på repeat
Jag har textat dig tvåtusen gånger får inget tillbaks
Men på svararen hör jag din röst och den är som musik

Vapenvilan är redo

Idag ska vi ha fest till din ära Gunnel, det är 53 år sedan du föddes och jag tyckte det passade att bjuda in släkten till sommarfest som vi brukade ha ibland. Idag är det dessutom kvartsfinal i fotbolls-VM mellan Sverige-England, det kan inte vara mer passande än att hedra dig på en så högtidlig dag.

Jag har målat vindskivor på huset och snyggat till i trädgården, nu är Vapenvilan redo för engelsmän och svärmödrar… du saknas, men hålet i mitt hjärta är överfullt av fina minnen och platsen till höger i växthuset är för evigt din.

Jag kommer alltid att vara en ängels man, men idag hoppas jag att engelsmännen får stryk. Puss på dig!

Saknar smörpassningarna

”Hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå”… idag spelade Sverige premiärmatch i VM, det var tomt utan dig Gunnel. Bland det sista du sa var ”det blir väl fotboll”, det var någon som frågade vad vi skulle göra en kväll förra sommaren. Du spelade själv fotboll i många år. Inte alla fotbollsnördar förunnat att vara tillsammans med en annan fotbollsnörd, du var som en boll i krysset även där. Du var lite som Andrea Pirlo för att fortsätta med fotbollsmetaforerna, du gillade Pirlos 70-talsfrilla och precis som han serverade sina lagkamrater på planen serverade du dina nära och kära i livet. Det var svårt att misslyckas med dig på planen. Lika viktig som Pirlo var för Pogba i Juventus var du för mig i livet.

Läser förresten just nu Fredrik Backmans uppföljare till boken Björnstad (som du förstås tipsade om), började igår och det är den första bok jag öppnat på snart ett år… ögonen har inte varit riktigt tillgängliga. Den har börjat bra, jag kommer nog att få problem med ögonen igen för det handlar mycket om smärta, sorg och saknad. Du följde Backmans blogg innan han blev känd och skickade ofta länkar till mig, du var också väldigt angelägen om att andra skulle läsa Björnstad. Att Backman var en favorit kommer inte att minska tårflödet när jag läser.

Bland annat beskrivs i uppföljaren den fysiska närheten mellan två människor som levt tillsammans länge, de där småsakerna som man inte tänker på. En lätt smekning när man möts i något av hemmets alla hörn, små kollisioner där man kärleksfullt passar på att röra vid den andre, små saker som man knappt minns för de var ständigt närvarande och en del av ens hela väsen… små saker som vi var bra på och som jag saknar något alldeles enormt, små saker som skapat slukhål i mitt liv.

Apropå böcker och små saker som var ständigt närvarande måste jag avsluta med din underbara och skarpa humor, när jag för länge sedan berättade att jag gjort en tio i topp-lista på böcker var din blixtsnabba kommentar ”har du läst så många?”… synd att inte alla kommentarer är dokumenterade, det hade blivit en bok som definitivt hamnat på min topplista.